- La Pianiste (2001) + övergrymt extramaterial. Den är så Henekesk den här, The Piano Teacher. Djupet, ondheten, mänskligheten, så subtilt brutalt med mjukt och alltid - de helt öppna sluten men där trådarna ändå knutits. Inga svar, bara mer frågor som man kan somna med många nätter senare. Inte en film för alla.
Månadens Michael Haneke-dos. Kan knappt förklara hans storhet. Det bästa är att jag inte sett alla hans filmer än. T.ex. The Castle (Das Schloß), längtar. Skulle jag göra film skulle Haneke vara min förebild och inspiration. Överfantastiska Isabelle Huppert är för övrigt med i White Material som jag måste se typ... imorgon.
- Dogtooth (2009). Men jisses vilken speciell film. Inte sett något riktigt liknande tror jag. Otroligt sevärd även om jag inte vet om jag gillade den sådär supermycket (eller jo, det gör jag antagligen), kanske lite småäcklad på nåt vis. Det bästa är nog att se den utan att veta någonting alls vad den handlar om (alltid min bästa utgångspunkt för att se en film av mindre enkel sort), det blev bra effekt av det, nollställd till en början för att fatta mer i takt med gången. Men den är grekisk iaf!
- Daybreakers (2009). Hade ju längtat lite efter den här. Halvbesviken, såklart. Claudia Karvan har lagt på sig en apdålig amerikansk dialekt och det distraherar mig filmen igenom. Men det är ganska snygga monster, några slags vampyrer/zombies och dvs bästa av två världar.
- Ghost Writer (2010). Tyvärr hade jag möjligtvis lite för höga förväntningar efter alla hurrarop. Men snygg, halvsmart och bra liksom, bara inte alls sådär megabra och fängslande som jag hört folk anse. Årets bästa film? Really?
- Inception (2010). Gillar lager-på-lager-filmer. Jag gillade denna multum, många lager. Leo blir bättre för var film. Och the HYPE sen då. Sånt är roligt.
- Celda 211 (2009). Fängslande film om ett fängelse. På spanska. Bra skådisar, handling och twistar. Inte berätta för mycket. Men högt betyg.
- Ciao Manhattan (1972). Ramlade över fenomenet Edie Sedgwick av en slump och blev totalt hänförd av hennes korta men intensiva varighet på jorden. Utstrålningen går inte att ta miste på. Har bara hört hennes namn förut, utan att veta jota. Men detta satte igång många timmars läsning och videoklipptittande runt omkring på nätet för att sedan se denna film. Om Edie, med Edie, när Edie var på sluttampen. Ganska mäktigt på nåt vis.
- Factory Girl (2006). Jaha, så vart jag ju tvungen att se denna slags återskapade berättelse om Edie, Andy Warhol, Dylan och gänget. Kändes väl inte helt hundra alls. Även om jag tycker att Sienna Miller gjorde originalet lite rättvisa ändå, porträttlikheten och fint spelade avdankade/sönderdrogade Edie. Filmen har ju fått en del skäll av folk som fortfarande är i livet, typ Dylan och Lou Reed.
- House of the devil (2009). Nygjord rulle gjort på väldigt snyggt och övertygande sätt som en klassisk sent 70-tal/tidigt 80-tals horror med Satantema. Men för i helskotta vad seeeg. Hände ju ingenting förrän det var kvarten kvar, även om den kvarten var ganska sevärd. Orkade inte kolla allt segt utan snabbade fram en hel del. Taglinen ("Talk on the phone. Finish your homework. Watch T.V. DIE!") fattar jag ingenting av, har ju ingenting med filmen att göra haha.
- Private lives of Pippa Lee (2009). Fattade inte poängen (vilken jag ändå tror fanns). Skulle Pippa Lee vara lite crazy in the head eller? Tam och otydlig på störigt sätt. Och då brukar jag ändå gilla Robin Wright Penn, Blake Lively, Winona Ryder. Konstig film. Men ändå fint berättad om Pippa, fram och tillbaka i tiden.
- The Infidel (2010). Rolig rulle om en muslimsk britt som upptäcker att han egentligen är född till jude. Dråpliga situationer, lustiga repliker och massa charm faktiskt.
- Saw V (2008). Jag är en tönt, jag gillar ju dom här filmerna. Vill minnas att jag gillade tvåan bäst hittills. Den här var bra! har sexan på vänt och ser fram emot den.
- Puss (2010). Längtet efter Johan Klings nästa har varit stort för jag tyckte om Darling enormt mycket. Visste inte att detta skulle vara en komedi, vilket jag gillade ändå! Liksom "smårolig" hela tiden, med vissa repliker/moves som var så klockrena att jag grät en skvätt av skratt ("Skål" - så enkelt och genialt). Lika lättsedd som ett valfritt sitcom-avsnitt, dock med mycket mer känsla och smak såklart. Alexander Skarsgård grym liksom Lars Bringås, vilka underbara karaktärer.
Punk Sunday häromveckan som innefattade följande:
Sid & Nancy, Great Rock n Roll Swindle och Filth and the fury.
Enda jag sett förut är Sid & Nancy som jag kanske egentligen mest gillar för musiken (Pray For Rain). De andra två hör ju till att se, så alltså avklarat (hade tom på dvd ju). Nu kan jag allt om Sex Pistols. Jobbigt gäng.
- Breaking Bad s01+02. Tillbringat senaste typ två veckor med typ endast Breaking Bad. Typ bra! Rätt himla bra! Aaron Paul är helt fantastisk. Säsong 3 får dock vänta en stund.
- The Hills s06e11-12. Inte fattade jag att det var absoluta slutet när jag såg sista avsnitten. Vilken chock! Hemskt sorgligt (att det är slut alltså, inte själva slutet. Slutet var ganska hjärndött). Såg aftershow-programmet sen, det var tur det.
- BNTM s06e01-06. Nice stuff.
- Work of Art. Den här serien har jag följt i takt med visning i staterna (kors i taket). En gång i veckan ungefär alltså, väldigt retro. Ploten är konstnärer som tävlar med sin konst i olika teman! Såklart. Min favorit vann, hur ofta händer det.
Annars har all lyssning gått ut på:
