Jag har inte lyckats hålla tassarna borta från mappen med namnet "10 sickest movies of all time". Nu har jag ju redan sett ungefär hälften av dessa väl utvalda bitar, men det osedda ska bli sett.
Senaste veckan har alltså inneburit mycket äckel för ögonen och man blir lite skruvad i skallen efter inmatning av denna slags filmkonst. Många konstiga tankar.
- Cutting Moments (1997). Denna kortfilm "handlade om" en fru som inte fick någon uppmärksamhet och bestämde sig för att klippa bort sina läppar. Sen bröst (det fick maken njuta av att genomföra). Japp. Arty och blodigt.
- Murder-Set-Pieces (2004). Galen Nazi-fuck som på olika kreativa sätt har ihjäl tjejer på löpande band (han är så arg på dom av någon anledning). Och ett barn har han ihjäl också. Mycket blod hela filmen igenom, men inga detaljer direkt. Var väldigt omskriven när den kom, typ att det skulle vara den mest avskyvärda ever, men nej nej. Klart den är rätt extrem men absolut inget man inte kan hantera. Och skratta lite fick man (vilket troligen inte var avsikten).
- Cannibal Holocaust (1980). Den här har jag ju faktiskt sett förr (förutom de sista 10 minuterna vilka var helt värda att se). Classic. Fast något av det mest upprörande är väl ändå att djuren blir dödade på riktigt. I denna film finns det många, grafiska, ovanliga sekvenser som man inte sett någon annanstans. Originellt och obehagligt, precis som det ska vara.
- Salò or the 100 days of sodom (1975). Den här jag också sett. Två gånger. Så himla classic. Så himla originell och obehaglig. Plot: Ett gäng übervrickade fascister i 40-talets Italien kidnappar ett gäng teens för att leva ut sina fantasier och äckelheter med/på. Sex, feces, kiss samt mental och fysisk tortyr och terror. Det finns inget som slår denna film i crazyness, på gott.
- August Underground´s Mordum (2003). Också sett förut. Jag ba hatar den här. Den är så störigt dålig och irriterade. Varför jag såg om den om jag hatar den? Jo, jag var ju på en gore-spree och tänkte att den kanske är bättre andra gången. Dumt. Bortslängd tid. Usel wannabe snuff med folk som bara skriker och gormar i 1,5 timmar. Som någon sa på IMDb - "If you like this you are retarded". Amen. Det mest disturbing är väl att bruden (en av "huvudpersonerna") ligger med sin brorsa. Upprörande på riktigt.
För övrigt är fenomenet Snuff något av det läskigaste jag vet. Det är helt vansinnigt galet och så vet man inte om det faktiskt är på riktigt eller inte. Tänk om det är! Liksom så. Snuff alltså, hjälp.
- Aftermath (1994). Den här kortfilmen skulle jag mer vilja påstå är olämplig (on the nose iofs). Jäkligt grafisk (fejkkroppar) om obducent som lemlästar en döing på alla möjliga vis.
- Guinea Pig 2 (1985). Såg första filmen för rätt länge sen men vill minnas att den var rätt jobbig att se. Den här var ganska långsam och inte så händelserik. En riktigt nice hand/armavhuggning som är svår att inte bli fascinerad av, The Dismemberment. Riktigt realistiska scener, så att säga. Kuriosa att Charlie Sheen trodde det var snuff och anmälde till FBI hihi.
De tre sista filmerna (sett samtliga förr):
- Irreversible (2002). På min topp 10 av världens bästa filmer. Sällan varit så tagen efter en film som den gången jag såg den för första gången. Det är ett riktigt mästerverk, den här filmen.
- Men behind the sun (1988). Tung skit. Om expriment på människor m.m. i andra världskrigets Japan, based on true events. Fortfarande inte sett en viss kattscen (som iofs ska vara fejk). Inte ett dugg skrattretande utan verkligen magknipsjobbig. Lite "se när man blundar"-effekt.
- Ichi the Killer (2001). Sannerligen en favorit i genren. Man gillar Ichi liksom, Ichi the Killer. Mycket effektsökeri, såklart, men det hör ju hemma i alla dessa rullar!
Över lag tycker jag att det faktiskt är väl utvalda filmer för en sammanfattning av disturbing-genren. Även om kanske skulle ta bort tex Irreversible och lägga till tex Martyrs.
Men nu är detta goremaraton över för denna gång. Tillbaks till mer eller mindre normaltittande. Rätt skönt.
Från Cutting Moments (bild som MMSades till Pelle och fick Paulines macka att komma tillbaka, nästan):